Skip to main content

Att skriva golfhistoria

att skriva golfhistoria

Tips för dig som skriver golfklubbens historia

av Anders Engström                

Det som inte är känt finns inte. På klubben uppstår mänskliga sammanhang och berättelser. Minnen som är värda att bevaras. Det finns inga regler för hur golfklubbens historia ska skrivas, möjligheterna är oändliga! Men för den som inte redan är en erfaren publicist kan några tips ändå vara på sin plats. Vi börjar direkt...

Bok eller berättelse på hemsidan

De förändrade medievanorna gör att den traditionella ”jubileumsboken” inte längre är självklar som budbärare av klubbens historia. För många kan i stället klubbens hemsida vara naturligare att söka upp.

Givetvis är tryck på papper det förväntade sättet att bevara historien. Det kan vara allt från en häftad folder till den gamla klassiska klubbens jubileumstegelsten med tävlingsfakta, banritningar, avgörande protokoll och bilder av gångna decenniers eldsjälar. Huvudsaken är att det finns någonting som bevarar de gamla golfarnas namn och kan få oss att förstå vad som hände, och att det upplevs som lustbetonat att ta del av. De flesta av oss uppskattar nog att de får ta del av berättelsen om klubben, inte bara en massa årtal och fakta staplade på varandra.

 


Vem är läsaren

Nuvarande och framtida medlemmar är förstås huvudmålgruppen och ibland ingår också samhället utanför klubben. Det kan till exempel vara politiker, lokala intresseorganisationer och grannar till banan. Det förhållandevis stora markområde som krävs för en golfbana kan komma att hotas av människor som vill använda marken för andra ändamål, och då kan en levande klubbhistoria betyda mycket för opinionsbildningen.

Ett exempel på detta är boken ”Golfbanan i Viken” som bland annat kom till för att minska risken för upprepning av kommunala försök att tvångsinlösa den historiska linksbanan vid Öresund.  

Golfbanan i Viken


Historia kan vara att förstå vad som hände

När man bläddrar i gamla golfklubbsböcker urskiljer man olika sätt att beskriva klubbens förflutna. Det vanligaste är nog det ganska stela kronologiska perspektivet där olika medlemmar sakligt, år för år, redogör för vad som hänt inne på klubben.

En annan teknik är den mer berättande och kommenterande där skribenten också söker svaret på hur och varför saker och ting hände. Detta lyfter ofta berättelsen till en högre nivå och kan ge intressant läsning även för icke-medlemmar. Kravet är givetvis att skribenten också har hyfsat goda kunskaper om vad som samtidigt pågick i samhället runt omkring!

Innehållet och sanningen

Historikerns uppgift är att hålla sig till sanningen, men samtidigt vet vi att denna nästan alltid friseras av värderingar som gäller vid tiden för nedtecknandet. Vidare stödjer vi ofta våra texter med äldre, skriven dokumentation, men hur ofta kollar vi upp att denna verkligen är sann i alla detaljer? En erfaren ”golf historian” är naturligtvis noggrann med detta inför sina källkritiska vänner!

 


En bild utan förklarande text är som ett ägg utan gula

bildtexter

Ofta hittar man gamla foton utan information om var, när och framför allt vem som avbildats. En bild blir så mycket mera värd om den åtföljs av en förklarande text. Man ska alltså inte spara någon möda när det gäller att jaga fram bildtexter. Att para ihop bilder från förr med beskrivande texter upplevs i regel som positivt av de medlemmar som du ber hjälpa till, inte minst klubbens äldsta, de som var med när det begav sig!


Se vad andra golfklubbar gjort under åren

Ett oslagbart sätt att få uppslag och inspiration är att besöka Golfmuseet i Landskrona! Där finns ett stort antal klubbhistoriska böcker och trycksaker som ger dig tips om hur du kan presentera din klubbs historia. Förutom att du kan sitta ned i museets läsrum och studera hur andra gjort, kan du vandra runt i museet och med egna ögon ta del av Sveriges golfhistoria från den första banan i Ryfors 1888 och ända fram till Henrik Stensons utrustning av idag. Att relatera den egna klubbens historia till hela Golfsveriges kan ofta bidra till att göra berättelsen ännu mer intressant.

Även om det är extra intressant för golfhistorikern att studera de äldsta svenska klubbarnas 100-årsböcker så måste det absolut inte handla om sådana imponerande jubileer för att skriva klubbens historia. Flera av de gamla klubbarna gav också ut jubileumsböcker i sin ungdom, när de fyllde tio, tjugofem och femtio. Just dessa tidiga skrifter blev guldgruvor för de som skrev de senare böckerna! Här väljer vi att försöka dra lärdomar av de äldsta klubbarnas jubileumsböcker, men också av andra betydligt yngre klubbars skrifter.


Stockholms GK 100 arStockholms GK 100 år i drygt A4-format är en bildrik uppslagsbok på 214 sidor som lotsar läsaren igenom klubben ovanligt rika och omväxlande historia. För att skapa struktur på tidens gång har man indelat de hundra åren i decenniekapitel, ”10-tal, 20-tal, 30-tal” osv. Välmatad faktadel i slutet, vilket ofta är en fördel eftersom tabeller och rutor ofta stör flytet i läsningen. I kapitlet ”Tävlingsspel” visar man fram klubbens utsökta gamla silverpriser vilket stärker intrycket av gammal klassisk storklubb. Ett sådan här bok kan förstås bara åstadkommas i klubbar som från första stund varit noga med att spara på allt från räkenskaper, protokoll och massor med bilder, till tävlingsresultat och banarkitekternas ritningar. Värdefullt för svensk golfhistoria! Fyra privata donatorer bidrog till att ekonomin gick ihop.


Golfbanan i VikenEtt par år innan Helsingborgs GK fyllde nittio producerades denna 144-sidiga miniatyr i A5-format. Det lilla formatet med inlaga i tunt, obestruket papper och en liten koncentrerad bild på framsidan valdes för att stärka den känsla av  anspråkslöshet som kännetecknar platsen. En man svarade för research, en skrev texten och en tredje fixade sponsorer.

Den grafiska utformningen, så viktig i sammanhanget, köptes in utifrån. Eftersom utgivarens, det lokala hickorysällskapets intention var att lägga tyngdpunkten på den tidiga historien har de svartvita bilderna, ofta av ganska dålig kvalitet men ändå tydligt kommunicerande, fått dominera. En så här liten arbetsgrupp minskar byråkratin, samtidigt som bokens text då ofta får mer sammanhang och flyt.


Falsterbo GK 100 arEn jubileumsbok behöver inte bara redovisa fakta, årtal och viktiga medlemmar under åren, utan kan också bidra till att stärka klubbens profil, där läget i naturen ofta spelar en viktig roll. Ur den synpunkten kunde bilden på omslaget till Falsterbo GK:s magnifika 280-sidiga jubileumsbok inte varit bättre vald. Boken bygger till viss del på det som redan presenterats i tidigare jubileumsskrifter – man kan ju inte räkna med att dagens och framtidens läsare också läst dessa. Flera av de äldsta klubbarnas tidiga jubileumsskrifter utformades tidstypiskt och sparsmakat av professionella typograferare, och kan tjäna som föredöme för dagens klubbar där den senaste tekniken gör de möjligt för ”glada amatörer” att ta hand om utformningen.


Goteborgs GK 100 arGöteborgs Golf Klubb vilar på en bildskatt från golfens första år i Sverige, vilket naturligtvis underlättar när man vill anslå tonen i den här hundraårsboken från 2002. Det fina med bilderna är att man nästan alltid vet vem de föreställer och var och när fotona är tagna, perfekt för framtida medlemmar och  golfhistoriker! Boken på 172 sidor i nära kvadratiskt format är läsvänligt typograferad och vackert inbunden med hårda pärmar. Innehållet är balanserat och täcker in det mesta man vill veta om en så här gammal klubb. Ibland kan sådant som tabeller och faktarutor störa flytet i klubbarnas jubileumsböcker, men inte i denna vilket ger anledning till en rekommendation: Om möjlighet finns, ta hjälp av en grafisk formgivare, annars - se till att den grafiska utformningen hålls ren och enkel! 


Funasfjallens GK 40 arDen här boken till 40-årsjubileet sammanfattar på ett fint sätt vad som kan hända när människor, företag, stat, landsting och kommuner går samman om ett golfprojekt i en avlägsen glesbygd. Styrkan i Härjedalsfjällens bok är förståelsen för att en golfklubb inte är en isolerad ö, utan också en del av samhället och naturen runt omkring.  De många fina bilderna från banan liksom avsnitten om samerna och den lokala fjällturismen, understryker detta och lyfter fram banans unika läge intill de riksbekanta slalompisterna i Funäsdalen. En sådan här bok på 239 genomarbetade sidor stärker inte bara klubbgemenskapen utan ökar också klubbens och ortens lyskraft som turistdestination.


Osterlens GK 60 arI den här vackert inbundna boken på 163 sidor sammanfattas verksamheten vid de två banorna Lilla Vik och Djupadal som båda ingår i Österlens Golfklubb. Starkt bidragande till att boken verkligen andas ”klassisk golf” är det innehållsrika kapitlet om bandesign i allmänhet och designen av de två banorna i synnerhet, liksom den mångårige instruktören Gunnar Muellers detaljrika berättelse om sin karriär som amatör, tour professional och framför allt – hängiven golfare. En jubileumsbok kan ha fler syften, varav ett kan vara att framhäva klubben som hemvist för den klassiska golfen. Bilderna och kapitlet om naturen utmed banan, framför allt om botanik och fågelliv stärker också klubbens profil genom att ta vara på platsens natursköna läge i kanten av hav och fruktträdgårdar.


Billeruds GK 50 arNär Billeruds GK:s 50-årsfirande ägde rum 2011 krisade golfen i Sverige och det återspeglas i den förhållandevis enkla jubileumsbroschyren. Till en början fick klubben utvecklas under det stora pappersbrukets vingar, men så småningom fick man huvudsakligen klara sig på egna meriter. Detta blev särskilt svårt när samhällsekonomin sviktade och finansieringen byggde på medlemslån, som så ofta på den tiden, men ändå kom man igen och fick ihop denna häftade A4-broschyr på 44 sidor. Respekt! Ur golfhistorikerns synvinkel är det viktigt att man dokumenterar arvet även under svåra tider, och därför är avsnittet ”Och så kom krisen” särskilt intressant för den som läser för att lära. 


Sollentuna GK 25 ar1992 var Sollentuna GK fortfarande en ganska ung klubb, men ändå valde man då att producera en jubileumsskrift, vilket givetvis kom att vara till stor nytta när 50-årsjubileet firades 2017. Att hejda sig ett slag, tänka efter och dokumentera, även om klubben bara har tio, tjugo år på nacken, hjälper senare generationer att få rätsida på sin historia. Broschyren på 84 sidor, limbunden A4, alltså med ”riktig bokrygg”, har en stringent grafisk form som ger innehållet flyt. Också metoden att dela in klubbens historia i kapitel som vardera täcker ett par, tre år bidrar till att göra boken lättkonsumerad.


Ting tar tid

Vanligt när klubbens historia ska skrivas är att en styrelse vänder sig till kommittéer eller enskilda medlemmar med önskemål om att någon ska ta tag i projektet så att det kan utgöra hörnstenen vid ett kommande jubileum ett halvår senare eller så. Men existerar då inte redan omfattande dokumentation, t ex i form av tidigare jubileumsskrifter och ett välorganiserat klubbarkiv, så är detta, trots modern teknik, ofta för sent.

Att leta efter gamla tidningsartiklar, göra intervjuer, få tag på bilder och skriva det hela tar tid, särskilt om det är klubbens egna medlemmar som ska göra det mesta av jobbet. Ett till två år från start till färdig bok, utställning eller vad som nu bestäms, kan vara en rimlig tid att utgå ifrån när det gäller en mindre och yngre klubb. Rör det sig om en äldre klubb med massor av opublicerad historia bör man tänka sig ett treårsperspektiv.


Bilda en redaktion

Själva produktionen kan delas in i fyra huvudområden: Research, författande, layout och slutligen teknisk produktion, dvs oftast tryckning. På de flesta klubbar är det nog omöjligt för en enda medlem att ta hand om allt, och fart på produktionen brukar det först bli när man har utsett en redaktion, eller ska man kanske kalla det produktionsgrupp, där förslaget är att en person har huvudansvaret för research, dvs insamlandet av textunderlag och bilder, en tar hand om skrivandet, en ansvarar för layout och grafisk form, och en driver den tekniska produktionen av tryck, hemsida eller andra medieformer.

Ibland återfinner man bland klubbens medlemmar vad britterna kallar ”The Golf Historian”, den historieintresserade medlemmen som kan tänka sig att intervjua klubbens veteraner och plöja igenom allt som kan vittna om vad som hänt, kanske ända från starten. Inte sällan är det just denna ”Historian” som tar hand om både research och skrivande. Saknas kompetens inom något av ovanstående  fyra områden måste den skaffas utifrån, och ibland också arvoderas.

Bilder med tillhörande bildtexter lyfter alltså berättelsen, och produktionsgruppen ska absolut inte missa möjligheten att ta hjälp av medlemmarnas privata bildsamlingar. De mest tankeväckande bilderna kommer ofta från familjealbum!


Exempel på källor

 


Berättelse & Kapitel

Det vanligaste är att skrivarmödorna delas upp på flera händer. Fördelen med en enda skribent gör det dock lättare att få ett läsvänligt flyt genom hela berättelsen. Med påminnelsen om att möjligheterna är oändliga så kan följande kapitelindelning ge en idé om hur innehållet skulle kunna organiseras.

Förord. Man vill berätta varför och hur boken, hemsidan eller vad det nu är, kommit till. Ofta kan berättelsen om klubben var den allra mest centrala delen av ett jubileum, och förordet kan användas för ett mycket kort sammandrag av de gångna åren.

Golfbanan före golfen. Mums för den historieintresserade förstås, och sådan information – gamla bosättningar, en natur som såg annorlunda ut mm, kan stärka medlemmarnas känsla för platsen och klubben. Inte sällan hade marken före golfen ett lågt bruksvärde. Det kanske var den sämsta jordbruksjorden, impediment, ett nedlagt industriområde eller till och med soptipp. Att nämna sådant kan ha betydelse för uppfattningen av golfklubben som en god kommuninvånare.

Starten. Inte sällan den mest dramatiska delen av berättelsen. Här vill man få grepp om de första eldsjälarna som ofta fick lägga ned hela sin själ för att få tag i mark och pengar.

Banans utveckling. Nästan varje äldre bana har utvecklats i flera steg och det kan vara roligt att veta att gamla greener, bunkrar och tees har funnits där man minst anar det. Här platsar också texter och bilder om banans och omgivningarnas skötsel, i alla tider en av klubbens viktigaste verksamheter.

Medlemmar och personal. Här kan vi tala om medlemsutveckling och lyfta fram enskilda medlemmar som under åren satt sin prägel på klubben. Texter om anställda, t ex intendenter och klubbchefer, greenkeepers och instruktörer genererar ofta stort läsintresse.

Klubblivet. Där det funnits en golfrestaurang ingår denna givetvis i detta avsnitt.  I en tid då många tar på sig golfskorna vid bilen och går direkt till första tee finns det anledning att lyfta fram hur klubbgemenskapen odlats under åren.

Spelet och Tävlingarna. Redogörelse för tävlingsverksamheten förr och nu. Här kan också ingå en kommentar till de olika spelformer som varit ”inne” på klubben under olika perioder. Med tanke på att alla inte är kalenderbitare kan en mer detaljerad faktadel, med bland annat tävlingsresultat från framför allt KM, placeras i slutet.

Klubbens stjärnor. I anslutning till spelet och tävlingarna är det också motiverat att skriva om klubbens mest framstående spelare från starten och fram till idag. Även om forna tiders stjärnor inte var lika skickliga som dagens tävlingsproffs så betydde de väldigt mycket för sina klubbar. Informationen från de stora turneringarna  utomlands var ju ytterst knapphändig, så våra egna amatörmästerskap med dåtidens svenska toppspelare hade länge monopol på uppmärksamheten. Det finns ofta mycket att berätta om klubbens gamla stjärnor, och bilder på dessa är i regel lätta att hitta.

Byggnaderna. Inte sällan har klubbhuset utvecklats från en minimal stuga till dagens inventiösa byggnad med både golfrestaurang och rymliga omklädningsrum. Ofta har medlemmarna bidragit med tusentals arbetstimmar för att skaffa klubben tak över huvudet.

Golfklubben i de utomståendes ögon. Golfen har vuxit till en folksport och vi är numera vana vid att massmedia tar upp de svenska golfframgångarna, men så har det inte alltid varit. Utan att dramatisera i onödan kan det ibland vara befogat att kommentera kampen för klubbens utveckling och kanske också överlevnad under åren. Med detta perspektiv finns det också anledning att lyfta fram klubbens junior- och seniorverksamhet. I en tid när vi nås av rapporter om fusk och våld inom idrottsvärlden kan det vara värt att nämna golfklubbens betydelse som vuxenkontakt för knattar och juniorer och att sporten ska byggas på respekt och fair play. Likaså kan man skriva något om alla dom som över en hel livstid, ofta i en och samma golfklubb, gått igenom golfens alla stadier, från nybörjare i unga år och ända fram till livet efter pensioneringen.

Faktadel. Här kan man alltså redovisa resultaten i KM och andra viktiga tävlingar sedan starten. Om man inte på ett naturligt sätt kan fördela fakta under åren över tidigare kapitel kan man också i kronologisk ordning samla alla viktiga händelser sedan starten under ”Viktiga händelser i klubbens historia” i denna faktadel.

Källor. Ett register över vilka källor som använts ger publikationen tyngd och underlättar för den som vill forska vidare. Hänvisning till vilka böcker, tidningar och tidskrifter som citeras brukar placeras sist i publikationen. Normalt ska det inte vara några problem att citera någon eller låna bilder om man hänvisar till källan. Exempel på hur en källa kan anges: Thermaenius, Pehr: Svenska Golfhistoriska Sällskapets Årsskrift, 2000: 22-25. Om man intervjuat någon så kan det vara intressant att veta när intervjun gjordes, t ex: Intervju med Sven-Eric Fridlund, 16 november, 2010.

Handlar det om en digital källa, när man t ex ska hänvisa till något som man hittat på nätet, så är detta ett exempel på hur man kan skriva: Ekerholm, Helena: Plikt och undantag, Historisk Tidskrift 131, 31-63, http//www.historisktidskrift.se/fulltext/2014-1/pdf/HT_2014_1_031-063_ekerholm.pdf (hämtad 11/9 2014).

Bildregister. Normalt brukar man ange fotografen eller illustratören finstilt under bilderna, så här: Foto Per Thermaenius. Eller Ill. Lars Carlsson. Om man inte vill tynga boken med fotografernas/illustratörernas namn finstilt under alla bilder kan man göra det lätt för läsaren genom att skapa ett bildregister som lämpligen placeras i slutet, intill litteraturhänvisningarna. Exempel på formuleringar: Om man lånat privata bilder: Caddies från Lerberget. Bildsamling Sven-Eric Fridlund, Höganäs. När man vet vem fotografen är och detta inte nämns i anslutning till bilden: Johny Anderson tillverkar cykelstyreklubba. Foto Pehr Thermaenius


Vem ska stå som författare

Det normala är att samtliga som medverkat med text omnämns på omslag och i förekommande fall försättsblad. Om det rör sig om flera författare, i vilken ordning ska dessa räknas upp? Vi rekommenderar bokstavsordning för att undvika kontroverser. Eftersom det i vårt fall rör sig om ett verk som i hög grad vilar på research är det naturligt att även huvudforskarens namn ingår bland författarna, även om hen inte bidragit med den slutliga texten. Om det handlar om många forskare/bidragslämnare så kan dessa av praktiska skäl i stället omnämnas i t ex förord/inledning eller under ett litet ”Tack-kapitel” i slutet.


Layout och typografi

Att låta texter och bilder tala för sig själva genom att behålla samma layoutprincip sida efter sida är ett viktigt råd för den som vill skapa trovärdig och lättläst golfhistoria!

  • Se till att varje bild är försedd med en bildtext, helst placerad under bilden.
  • Undvik att blanda typsnitt, håll dig till så få textstorlekar som möjligt, undvik färgplattor och annat ”pynt”.
  • Längre negativa (vita/ljusa) texter på mörk botten är alltid svårlästa.
  • Långa textrader över sidans hela bredd är krångliga att ta sig igenom.
  • Om det rör sig om stående A4-format så bör man dela upp texten i två spalter, på stående A5 klarar man sig med en spalt med frikostig marginal.

Bilder

Svartvita (S/V) bilder ger av naturliga skäl mer av ”historiekänsla” än färgbilder,  men frestas inte för den skull att förvandla färgbilder till S/V, det riskerar att spoliera tidsandan.

  • Ofta vinner bilder på att beskäras ganska hårt!

Att använda foton som man hämtar från redan tryckta publikationer ger i regel sämre bildkvalitet än om man använder originalfoton. Men om en redan tryckt bild där originalet saknas kan anses ha stor betydelse för att förstå klubbens förflutna, så ska den givetvis ändå användas.


Tryckproduktionen

Texter, foton och illustrationer samlas upp och får slutlig form hos den grafiska formgivaren med hjälp av ett grafiskt program i PC elIer Mac. Efter korrekturläsning där man ser till att allt är rätt (var extra noga med stavningen av personnamn!) är det dags för själva tryckningen, antingen med traditionell offsetteknik om det gäller större upplagor, eller med digital tryckteknik om det rör sig om färre ex. Var brytpunkten ligger måste beräknas från fall till fall eftersom den i regel är relaterad till tryckarnas tekniska utrustning.

Vilken papperskvalitet ska man välja om man tänker sig att trycka en bok eller broschyr? Smaken är naturligtvis individuell, men vårt råd är att undvika alltför tjockt och glättat papper i inlagan (sidorna inne i boken/broschyren). Detta för mer tanken till en reklambroschyr än till en publikation om golfhistoria. Pärmar/omslag får dock gärna vara lite kraftigare och rekommenderas även om det blir marginellt dyrare.

Distributionen

Samtliga medlemmar är förstås prioritet 1, men även folk som på ett eller annat sätt har regelbundna kontakter med klubben – klubbens historia är ett bra sätt att knyta starkare band till samhället runt omkring. Glöm inte lokalpressen och i vissa fall också politiker och för klubben viktiga tjänstemän i kommunen. De kan ha stort intresse av hur klubben tar ansvar för till exempel ungdomarna, pensionärerna och miljön.


Kostnader och sponsring

Självklart bör alltså varje medlem i klubben få sitt ex av klubbens historia, men om detta ska vara gratis eller till självkostnad är förstås en diskussionsfråga. Om det inte rör sig om en mycket exklusiv och därmed dyr bok så lutar vi åt att publikationen ska vara gratis.

Beroende på ambitionsnivån kan produktionskostnaden variera högst avsevärt. Det bästa är att höra med ett eller flera tryckerier samt med övriga företag vars kompetenser man behöver köpa in.

En publikation om klubbens historia kan, om den håller hög kvalitet, bli en långlivad symbol för ett sponsorföretags engagemang i golfen. Vid sidan av att sälja annonsplats kan ett tips vara att en kommersiell huvudsponsor för en väl tilltagen summa får köpa ett antal böcker som i sin tur kan skänkas som present till viktiga kunder. Exempel på sådana företag som ofta finns inom kommunen är fastighetsbolag, fastighetsmäklare och bilåterförsäljare. Annars kan man tänka sig att donationer från privatpersoner, en stiftelse eller fond kan vara det som krävs för att klubben ska orka med projektet.  Boken ”Golfbanan i Viken” sponsrades i lika delar av en fastighetsmäklare och den lokala by- och kulturföreningen.


Klubbens historia – säker arkivering för eftervärlden

En av fördelarna med det tryckta ordet är att vi är vana vid att långtidsarkivera papper, broschyrer och böcker. Om man vill vara riktigt säker på att boken, om man nu gör en sådan, bevaras för eftervärlden, kan man kontakta Kungliga Biblioteket och be om ett ISBN-nummer, som är gratis. Detta innebär att boken för evigt arkiveras på KB i Stockholm. Det är dock inte alltid självklart hur vi ska bevara dagens digitala berättelser. De flesta klubbar har en arkivplan för att spara räkenskaper, protokoll mm digitalt, men denna innehåller kanske inte alltid fliken ”klubbens historia”. I varje klubb som värnar om sin historia bör det alltså finnas en digital möjlighet att också spara t ex jubileumsskrifter, bilder, texter och annat som dokumenterar klubbens förflutna. Om du och kansliet inte redan har full koll, rådfråga t ex klubbens yngre företagare, tidningsfolk eller kommunala tjänstemän som vuxit upp med dagens krav på digital hantering.

Krav som bör ställas är bland annat säkerhet, att det historiska arvet inte kan förstöras av eld och annat, att det är lätt att komma åt informationen och att möjligheten finns att flytta över den till framtidens förändrade lagrings- och uppspelningsstandard. I den digitala världen finns inget slutförvar utan arkivering handlar idag och i framtiden om en ständigt pågående process!


Svenska Golfhistoriska Sällskapet (SGS) hjälper gärna till

Vilka problem eller frågor du än har - innan, under eller efter själva författandet -  är du alltid välkommen att kontakta SGS så hjälper vi dig med råd och tips så långt vi kan. Det är en av SGS allra viktigaste uppgifter att hjälpa dig att skriva just din klubbs historia.


ae 2017 11 02/11 13

BL rev version 3, 2018-11-06