The Hickory Grail – Golfens mest eleganta kamp

När solen går upp över en klassisk linksbana och vinden sveper in från havet, hörs ljudet av trä mot boll. Det är inte en vanlig golfdag – det är The Hickory Grail, en tävling som förkroppsligar golfens själ och historia. 

Av Olle Dahlgren & Jonas Fack

En tävling född ur passion för tradition

År 2000 föddes idén om en internationell hickorymatch mellan USA och Europa. Initiativtagarna – Ralph Livingston III och David Hamilton – ville skapa något mer än en tävling. De ville återuppliva golfens ursprungliga känsla, där spelet handlade om skicklighet, kamratskap och respekt för traditionen.

Formatet? Inspirerat av Ryder Cup. Två lag, tre dagar, matchspel i foursomes, bästbollar och singlar. Men med en twist: alla klubbor är från före 1935, med hickoryskaft, lädergrepp och små klubbhuvuden som kräver precision snarare än kraft. Det är inte heller en ren elitgolfartävling utan lagen delas in i tre grupper utifrån spelförmåga och matcherna paras ihop så att spelare ur likartad grupp möts. 

Lagen – urvalet

Det styrande organet för The Hickory Grail är BGCS – British Golf Collectors Society där alla spelare från båda lagen måste vara medlemmar. Det europeiska laget tas ut via en två år lång kvalificeringsperiod som ger Order-of-meritpoäng på utvalda tävlingar i BGCS regi på de brittiska öarna. Två tredjedelar av laget kvalificeras efter OoM där två tredjedelar tas ut i scratchklassen och resterande tredjedel från handicapklassen. Den återstående tredjedelen är s.k. Captain’s pick, men minst halva laget ska härstamma från GB&I.

USA är ett stort land – en kontinent – varför de har betydligt svårare att skapa en gemensam tävlingsbas som kan ge trovärdighet till en OoM. Laget tas i stället ut på meriter som förmedlas från spelare till spelare, genom vänskapsband, via möten på olika större hickorytävlingar i USA samt naturligtvis på delandet av gemensamma värderingar om hur spelet golf ska utföras.

Stil och etikett – en resa tillbaka i tiden

Det är inte bara klubborna som är historiska. Spelarna klär sig i tidstypiska kläder: knickers, slips, kavaj och ibland till och med nyputsade läderskor. Det är en hyllning till golfens guldålder, där elegans var lika viktig som teknik. Atmosfären är unik. Här finns ingen hetsig rivalitet, utan en känsla av gemenskap. Som en spelare uttryckte det:
“Vi tävlar hårt, men vi spelar för historien, inte för oss själva.”

Banorna – golfens heliga platser

The Hickory Grail spelas på några av världens mest ikoniska banor; St. Andrews, Baltusrol, Walton Heath, Kilspindie och Machrihanish har alla stått värd. År 2023 var det Belvedere Golf Club i Michigan som tog emot spelarna, och 2025 års upplaga, den 14:e i ordningen, hölls i Sverige, på Rya Golfklubb i Helsingborg.

Resultaten – en jämn kamp genom åren

Historiskt har matcherna varit jämna. USA och Europa har turats om att vinna, vilket gör varje upplaga laddad med prestige. 2023 vann USA med 18–10, men 2025 tog Europa revansch på Rya GK med en övertygande seger 27 ½ –7 ½. Den totala ställningen är således 7–7 med favör för Europa i totalt antal vunna poäng 164 ½ - 154 ½.

The Hickory Grail genom åren

The Hickory Grail 2025 – den 14:e upplagan

Fas 1 – förberedelse

Under Grailen på Trinity Forest, 2019, blev jag (Jonas Fack) tillfrågad om jag kunde vara intresserad av att bli kapten för det europeiska laget i framtiden, dvs efter den kommande matchen i St. Andrews 2021. En fråga som inte krävde någon eftertanke – ett sådant hedersuppdrag kan man självklart inte tacka nej till. Den officiella utnämningen gjordes vid avslutningsmiddagen efter Europas vinst i St Andrews och det stod snart klart att det fanns starka önskemål om att Grailen skulle återvända till svensk mark efter framgången på Falsterbo 2009. Först en bortamatch som kapten, därefter en hemmamatch dessutom kanske på svensk mark. Vad kunde vara bättre än hemmaplan på riktigt? Redan under senhösten 2021 stod det klart att Rya GK ville ställa upp som värd för The Hickory Grail 2025 och planerandet satte fart. Fyra år senare var det dags för mig och Rya GK att stå värd för ett av hickorygolfens mest prestigefyllda evenemang. The Hickory Grail är mer än en tävling – det är en hyllning till golfens ursprung och den kamratskap som binder samman spelare över generationer och kontinenter.

Med Öresunds fantastiska kust som bakgrund erbjuder Rya en utmanande och vacker miljö för denna hyllning till golfens arv. Klubbens unika blandning av seaside- och parkhål sätter spelarnas precision och kreativitet på prov och hedrar spelets ursprung och traditioner. Speciellt för Grailen valde vi att ändra bansträckningen så att matcherna börjar och slutar alldeles intill klubbhusets veranda. Den alternativa rutten ger en extra dimension till rundorna där spelarna får börja med det ikoniska korta par tre-hålet 4 över en damm och med kraftig sidvind, för att sedan ta sig an fyra långa par 4-hål, ett långt par 3 och ett nytt långt par 4 rakt emot vinden. De första nio hålen blir sannolikt avgörande för matcherna.

Laguttagningen gjordes i juni efter att sista kvalificeringstävlingarna i Skottland genomförts. Alla kvalificerade utom en ville och kunde ställa upp. Då flertalet av de direktkvalificerade var svenskar behövde Captain’s pick till övervägande del ges till britter. Det är alltid lättare att samla ett lag till matcher på hemmaplan  - årets europeiska lag är sannolikt ett av de starkast vi satt på plats i Grailens historia. Efter drygt två-års kvaltävlande lyckades 6 svenskar (och en dansker) kvala in (varav 4 från Rya), Jonas Fack (Captain), Olle Dahlgren, Ronnie Lindeskov och Mikael Martinsson (Mikael har dragits med skadeproblem och i sista stund fick ytterligare en Rya-spelare, David Johansson, hoppa in som reserv). Per Nyman Växjö, Jörgen Isberg Landeryd och Erik Brändström Djursholm var övriga svenskar och från de brittiska öarna kom Jenny Hunt (vice captain), Neil Gascoigne, Julian Hunt, Jamie White, Andrew Holbrook, Chris Kempton och Ben Burrows.

Fas 2 - genomförande

Trots ihållande regn veckorna före evenemanget lyckades greenkeepern Sean Gilmour och hans team presentera en bana i perfekt skick. Fairways var fasta och snabba, greenerna sammetslena, snabba och helt rättvisa. Vi fick spela på en bana i yppersta skick! Klubben fick oss att känna oss oerhört välkomna – banan stängdes och vi fick ensamt tillträde hela veckan, en makalöst fin gest av klubb och uppoffring av medlemmarna. Personal och styrelse var på plats hela veckan med och med ett ständigt leende såg de till att vi kunde koncentrera oss på matchen. Serveringen var suverän, allt från varmkorven i kiosken till luncher, middagar och drycker – allt serverat med ett varmt leende.

Tisdag, tränings- och invigningsdag. Spelarna möttes på rangen av stormvindar under tunga moln som lovade regn. Träningsronderna spelades i blandade fyrbollar, och regnet lät inte vänta på sig. När spelarna nådde backens topp på vägen tillbaka till klubbhuset blåste vinden närmast orkanstyrka och regnet hamrade på horisontellt. De flesta var kloka nog att gå in och hålla tummarna för att flagghissningsceremonin skulle slippa ösregn. Mirakulöst nog försvann regnet en timme före ceremonins start, och när blåsorkestern (Helsingborgs Brassband) tog plats på 17:e tee sprack himlen upp. Solsken och blå himmel, men fortfarande en skoningslös vind från havet. Att hissa flaggorna till nationalsångerna var utmanande, men ceremonin blev lyckad till glädje för spelare, funktionärer och åskådare. Efter ceremonin bjöd Team Europe in till välkomstfest med lottning av paren inför första matchdagen – en värdig avslutning på dag ett.

Onsdag, sju matcher bästboll. En något ljusare himmel men fortfarande mulet och hot om regn. Västvinden var lika stark som tidigare och visade inga tecken på att bedarra. När den eminente startern, herr Jörgen Linse, presenterade paren för den 14:e Hickory Grailens första match välkomna på tee började regnet. Som tur var blev det ingen långvarig skur, men det påminde om att vädret styrde. Europa fick en flygande start och vann de fem första matcherna, innan amerikanerna tog hem den sjätte, bara för att se Europa vinna även den sjunde och sista. Dag ett slutade hela 6–1 till Europa.

Torsdag, fjorton matcher i foursomeformat med både för- och eftermiddagspass. Klarare himmel, en gnutta sol och lite värme, men fortfarande den där skoningslösa västvinden. Återigen fick Europa en het start och vann de tre första matcherna innan USA tog den fjärde. Europa plockade resterande tre och avslutade förmiddagspasset med ännu ett 6–1-resultat. Efter lunch, reflektioner och omgruppering väntade ytterligare sju foursomematcher. Denna gång vann Europa de fyra första matcherna innan USA tog den femte, men Europa avslutade med att ta de två sista och vann även detta pass med 6–1. Ställningen efter två dagar: 18–3 till Europa, en ledning som var ointaglig - trots detta fick vi en synnerligen trevlig kväll tillsammans på Badvakten i Helsingborg.

Fredag, fjorton matcher i singelformat. Dagen började med klarblå himmel, solsken, värme och knappt någon vind alls – helt olikt tidigare dagar. USA drabbades av en skada och sista singelmatchen slutade därför oavgjort och spelades aldrig. Av de tretton spelade singlarna blev fyra oavgjorda, två amerikanska segrar och sju europeiska vinster. Singlarna slutade 9,5–4,5 till Europa. I en bländande uppvisning av hickorygolfkunnande krossade Europa USA med övertygande 27,5 mot 7,5 i den 14:e upplagan av The Hickory Grail. Den stora segermarginalen kan säkerligen delvis tillskrivas vikingagudarna som skickade skoningslösa, obarmhärtiga västvindar – något som britter och skandinaver med gedigen bakgrund som linksgolfare bemästrade bäst. Kvällen avslutades med en fantastisk middag på Rya Golfkrog med fina tal, prisutdelning och tilldelning av Ralph Livingston III medaljen till Ross Hays – trots stora siffror en kväll i förbrödringens anda med löften om nya bataljer 2027.

En oerhört stolt kapten kan konstatera att hemmalaget levererade en prestation för historieböckerna och förlorade endast fem av 35 matcher. Tio europeiska spelare gick obesegrade, varav sex tog full pott. Den amerikanske kaptenen Mark Wehring tog tre av lagets totalt fem segrar. Värt att nämna är att amerikanska hickorylaget för första gången hade en kvinnlig spelare i collegegolfmeriterade Alexandra Voight-Shelley, som tog sin första rookiepoäng genom att vinna singeln mot Jenny Hunt på det 18:e hålet.

Sammanfattningsvis en fantastisk vecka för alla oss som hade glädjen att vara med. Tävlandet i sig själv ger självklart en extra krydda och är en mycket viktig del i The Grail men att få träffas och umgås under gemytliga former samtidigt som vi får utöva det vi älskar mer än annat, hickorygolf, är minst lika viktigt och uppskattat. Vi bjöds dessutom på en bana som vi aldrig sett så bra och även imponerade på amerikanarna. All heder till Sean och hans team. Minst lika bra var Anna och hennes team i köket som levererade mat av högsta klass alla dagarna. Och till sist men inte minst ett stort tack till Rya GK som verkligen tagit denna utmaning på bästa sätt och genomförde ett arrangemang som blir svårt att överträffa. Årets evenemang på Rya blev oförglömligt.