Idag har vi fått det sorgliga beskedet att Göran Zachrisson avlidit i en ålder av 83 år. Göran var och är Mr Golf med hela Sverige. Under många år kommenterade han vår sport på ett initierat och filosofiskt sätt som bara han kunde göra. Hans  bortgång är en stor förlust för svensk golf.  Göran var också hedersmedlem i vårt golfhistoriska sällskap. 

För att hedra hans minne följer nedan den intervjun som Pehr Thermaenius och Ronny Karlsson(Bilder) gjorde med Göran sent i hans liv och som finns publicerad Årsskriften 2018.

"De som deltar i Sällskapets årsmöte på Hovås den 1 juni får chansen att på styrelsens förslag rösta in Göran Zachrisson som hedersmedlem.

Han är Berättaren av golf, skriver styrelsen i sin motivering.

Och nog har Göran berättat. Han är inne på sitt 55:e år som golfskribent och sitt 54:e år som golfpratare i TV.

Inte undra på att han kände sig lite ur form när Årsskriften först sökte kontakt med honom. Då var han ute med hunden, Greta, för att återhämta sig efter att under två nätter ha berättat för TV-tittarna om World Golf Championships i Mexiko. Det är ett hårt jobb och Göran, som fyller 80 år i vår, ställer höga krav på sin stol hos Viasat i Stockholm.

Berätta är ordet som återkommer när han talar om hur det är att prata och skriva.

”Allt handlar om att berätta. Men för att en historia ska bli intressant måste man skärpa sig och man måste ha läst på.

”Dock är det svårare än så. Det räcker inte med fakta. För att förmedla historien till tittarna, till exempel berätta att det är tyst runt sista greenen när ett stort mästerskap ska avgöras, krävs det kanske att kommentatorn också observerar en liten fågel som gör sig hörd bland tusentals åskådare.

Sådant gillar Göran: ”Det är vansinnigt kul och jag är lyckligt lottad som får arbeta med detta.”

Att Göran hamnade i den där stolen berodde på några tillfälligheter som inträffade på 1960-talet. Sven O Blomqvist, som var med och startade tidningen Svensk Golf 1946 skulle dra sig tillbaka från uppdraget som redaktör i samband med att Svenska Golfförbundet köpte tidningen. Han kände av en tillfällighet till Göran, dels från Stockholms Golfklubb, dels från reklambranschen, där Göran utbildat sig. Så Göran fick ett erbjudande att bli den nye redaktören. Han fick jobbet mer för att han behärskade tidningstekniken, mindre för att han visat att han kunde skriva.

Hans första utgåva var nummer 1 1964 och på omslaget placerade han en bild av Djursholms instruktör Jimmy Dodd. Det var en blinkning till Svensk Golfs grundare som också hade Jimmy Dodd på det allra första numrets omslagsbild. Skillnaden var att Göran visade Jimmys vänliga ansikte.

Göran fick i gång ett fint samarbete med Svensk Golfs grundare, särskilt med Erik Runfelt. ”Vi var så olika, så vi konkurrerade inte om utrymmet. Av honom kunde man verkligen lära sig golf.”

Året därpå köpte TV-sporten tio filmer i serien All Star Golf. Ett tisdagsmöte med redaktionen fick frågan: Vet vi någon som kan prata om golf? Av en ny tillfällighet var Görans bror Björn med på mötet. Han var TV-sportens galoppkommentator. Så Göran fick ett erbjudande att prata golf i TV.”

Jag kom till TV på gamla A1. En tekniker visade mig in i ett litet rum. En mikrofon hängde ned från taket och det fanns en filmduk.””Teknikern sa till mig att jag kunde börja prata när en lampa lyste grönt. Men han gav mig rådet att inte börja prata så fort jag såg bilden utan att vänta i tre sekunder. Det var ett bra råd och jag följer det fortfarande."

”Yngre kommentatorer kastar sig över bilden. Jag börjar inte prata förrän scenen är etablerad.”Det ena gav det andra. TV-sporten frågade om Göran kunde göra något om squash. Det kunde han, liksom om bandy och en del annat. Han fann en egen stil med sitt tempo och med bilder i slow motion och objektiv med långa brännvidder.”Det blev lite mera drag.”Dessutom gjorde Göran broschyrer åt Ving-resor om golf och utförsåkning. Han blev en efterfrågad berättare.Problemet var att TV-sporten betalade dåligt.

Men det problemet fick en lösning sedan Göran jobbat sig igenom olympiska spelen i Barcelona 1992. Han fick ett erbjudande från TV3 och under de följande åren kunde han betala alla lån på radhuset i Djursholm.”Vi åkte på allt”, säger Göran, ”Masters, Open, det var bara att åka. Jag försvann hemifrån på måndagar och var borta i veckorna.”

Det var en fin tid och det han särskilt minns är TV-serien Fore!, som handlade både om golf och om hur man bäst avnjuter te och scones.”Det var berättelser” säger Göran.

Flera gånger fick han vara nära golfhistorien. 1966 hade Göran ackreditering som fotograf under The Open på Muirfield. Han var bara några meter från segraren Jack Nicklaus när denne tog emot vinkannan i silver med alla namnen på sockeln.”Han hade tårar i ögonen”, berättar Göran, ”och när han sedan gick fram till mikrofonen för att hålla ett segertal var han först tyst. Sedan sa han: ’Can I just stand here for a moment’.”

År 2016 fick Göran komma ännu närmare vinkannan. Ja, han fick till och med greppa den, böja huvudet bakåt och ta några klunkar.Det var på kvällen, sedan Henrik Stenson hade vunnit The Open på Troon. Göran ger Henrik beröm för hur han klarade uppståndelsen.”Han var så glad, så helsikes glad och öppen mot alla.”Göran intervjuade Henrik i klubbhuset.”Vi satt och pratade, som du och jag sitter och pratar nu. Sedan kom några amerikanska journalister och frågade om jag kunde hjälpa dem att få intervjuer med Henrik. Jag sa att jag ville hjälpa dem, men de kunde ju fråga honom själv. De var inte vana vid sådant.”

- Du brukar säga att när du berättar kommer du alltid tillbaka till historien. Kan du förklara?”Ja, man hamnar i historien. Allting är på ett eller annat sätt bundet till det som har hänt förr”, svarar Göran och ger sig in på ett resonemang om varför en tävling som The Open Championship skiljer sig från veckans stopp på touren.Göran berättar om Gene Sarazen, som 1932 tog båten till England för att spela i The Open. Det var inte pengarna som lockade. Resan tog flera veckor och under den tiden hade Sarazen kunnat tjäna mer hemma än det han tjänade när han lyckades vinna The Open.”Nej, det som drog Sarazen till The Open var att det betyder mycket att bli en del av historien. The Open har spelats sedan 1860. Då fanns inte golf i USA.”Eller ta Arnold Palmer, som sa att den som inte har spelat i The Open har inte spelat golf på den högsta nivån.

”Det här brukar jag tänka på när jag går på lilla banan i Djursholm med några klubbor på ryggen. Jag går och tänker att så här spelade de för hundratals år sedan.”Den där kontakten med historien kan Göran ta med sig till jobbet. Han är sedan 2015 ordförande i Association of Golf Writers, den första ordförande som inte har engelska som modersmål. Den som var ordförande när föreningen bildades 1938 var tidningen The Times (och världspressens) första golfkorrespondent Bernard Darwin.

Darwin klagade på att han alltför ofta befann sig på fel plats ute på banan när han rapporterade från de stora tävlingarna. Han missade de avgörande slagen.Där har Göran ett övertag. Han sitter helst framför sin skärm hemma i Stockholm och där missar han inga avgörande slag. I sommar reser han till Carnoustie för att förbereda sitt referat av The Open, men när tävlingen börjar ska han åka hem.

”Det viktigaste är att ha överblick. Och att få ordentligt med mat.”Men det finns risker med att sitta hemma. Kommentatorn kan missa både den lilla fågeln som kvittrar över sista greenen och en klunk ur The Claret Jug."