Historien ligger öppen

Vi har två unika golfhistoriska skatter i vårt land. Den ena är Viktor Hugo Setterbergs ”samlade skrifter” bestående av dagböcker, protokoll, brev, översättningar, resultatlistor, banskisser och mycket annat, även många utmärkta fotografier från svunna tider. Enligt Setterberg själv blev det mer än 40 000 handskrivna sidor.

Materialet sträcker sig från 1890-talet och några decennier framåt. Varje gång man stöter på något ur Setterbergs enorma produktion förundras man över hans outtröttliga energi att sprida golfens evangelium. (Ett exempel finns i ”Årets Setterberg” på sidan 27). Mycket finns bevarat, i säkert förvar hos Göteborgs Golf Klubb och på Svenska Golfmuseet, men dessvärre tillgängligt endast för ett fåtal.

Den andra golfhistoriska skatten består av de 70 580 sidor som utgör tidskriften Svensk Golf från starten i juni 1946 till julen 2017, totalt 707 nummer. Några få klubbar och en och annan hängiven golfare har försökt spara alla nummer, och till och med bundit in dem, men nu tycks de flesta ha gett upp av utrymmes- eller åldersskäl.

Vilken tur och lycka då att hela denna skatt ligger vidöppen för oss alla. Samtliga nummer finns tillgängliga i Svensk Golfs digitala arkiv på www.svenskgolf.se. Där klickar man in sig via den röda boxen ”1946 till nutid” och kan sedan välja att gå direkt till en viss årgång och nummer och börja bläddra och läsa, eller lägga in ett sökord, till exempel namnet på en golfklubb, och få upp en lista med alla träffar.

För mig som tycker om att borra i golfens historia är detta arkiv en ständig källa till glädje. Ibland letar jag efter en specifik uppgift, ibland är jag bara inne och surfar lite planlöst och hittar alltid något spännande. Nyligen råkade det bli en gammal favorit i repris, Gunnar Muellers möte med Ben Hogan (nr 6, 1997). Gå in och läs! En pärla! Det är en repris på Gunnars artikelserie som första gången publicerades tio år tidigare.

mueller hogan

Gunnar Muellers artiklar om Ben Hogan börjar i Svensk Golf nr 6, 1997. Texten fortsätter i nr 7, 8 och 9.

Det har skrivits många, långa, intressanta reportage och artiklar i Svensk Golf som är ytterst läsvärda än i dag. Ett nummer jag ofta besöker är nr 5, 1947 som ger en nära nog komplett bild av hur lilla Golfsverige såg ut för drygt sjuttio år sedan. Där presenteras de tjugosex SGF-anslutna golfklubbarnas samtliga medlemmar med namn, titel, adress och handicap, totalt 3 712 personer. Ett spännande uppslagsverk för en nyfiken golfhistoriker. Ja, det borde faktiskt vara ”obligatoriskt” för alla Sveriges klubbstyrelser och klubbchefer att gå in i det digitala arkivet och läsa allt som skrivits i Svensk Golf om den egna golfklubben. Ett enkelt sätt att få en snabbkurs i den egna klubbens historia!

Utgivningen av Svensk Golf speglar givetvis den svenska golfens utveckling. 1955 var lite av ett krisår för en del klubbar och samtidigt det tunnaste året för Svensk Golf med endast 204 sidor. Rekordåret 2001 bestod utgivningen av 2 328 sidor. Sedan dess har tidningen tunnats ut i ganska snabb takt. Förra året var den nere på 1138 sidor, den tunnaste årgången sedan 1985 då vi var färre än 125 000 golfspelare.

Detta väcker en hel del funderingar. Vad händer framöver? De långa, ingående artiklarna och reportagen har blivit sällsynta. Nu är det korta notiser som gäller, helt i tidens anda. Att Svensk Golf blivit tunnare beror även på att allt mer material i stället publiceras på webben. Men hur säkras det materialet till eftervärlden? Kommer de notiserna också att finnas läsbara i Svensk Golfs digitala arkiv? Och vad händer med Svensk Golf den dag femårsavtalet mellan Svenska Golfför bundet och Egmont löper ut? Vad händer då med de nästan 75 000 sidor där 75 års svensk golfhistoria finns samlad? Jag hoppas innerligt att förbundet tar sitt ansvar för den svenska golfens historia genom att säkerställa det digitala arkivets framtid.

GEORG KITTEL Ordförande

Artikeln är hämtad från SGS Årsskrift 2018